Hoho!

1. Pacific! - Hot lips
2. Hot Chip - Ready for the Floor
3. Pacific! - Sunset Blvd
4. Hot Chip - Ready for the Floor (Jesse Rose Remix)

Kents vårturné är i gång. Hittills har männen från E-tuna hunnit med fyra spelningar i Norge. Den sjunde februari är de tillbaka i Sverige och Linköping. En studie av de fyra Norge-spelningarna visar att bandet har ändrat ganska mycket i setlistan sedan höstturnén avslutades i Köpenhamn den 9 december 2007.

Sundance kid har tillkommit och ser ut att bli vårturnéns Berlin. Med andra ord: den stående andra låten under spelningarna. Vy från ett luftslott ser ut att förbli inledningslåten. Kent har öppnat alla konserterna med den, vilket de också gjorde under hösten. Favoriterna Socker och Palace & Main har tillkommit och ser ut att ha fått permanenta platser i setlistan, platser tre och fem.

Låt oss jämföra inledning på höstens spelningar med vårens:

Höst:
Vy från ett luftslott
Berlin
Max 500

Vår:
Vy från ett luftslott
Sundance kid
Socker

Trots att vi ser en stor förändring, så är det med ett snarlikt tempo som Kent väljer att öppna spelningarna med även i vår. Ett mid-tempo. Den stora skillnaden i låttempo ser vi i vårsetlistans fjärde låt. Under hösten valde Kent att ligga kvar i mid-tempo fram till sjunde låten, då de riktigt sparkade i gång giget med låten Revolt III. Nu ser det ut som att Kent väljar att höja temperaturen redan i fjärde låten, där Revolt III nu ligger fastkilad. Något som måste ses som ett gott tecken. Under hösten fick Kent kritik för att spelningarna tog sådan lång tid på sig innan de tände till. Kent har tagit till sig av kritiken och tagit fram en lösning. Om den funkar återstår att se.

Under mellandelen av spelningarna i Norge var det ungefär samma visa som i höstas. LSD, någon?, Romeo återvänder alltid ensam, Colombus, Generation ex, Kärleken väntar, Musik non stop och Ingenting.

Däremot har Kent valt att plocka fram två superhits till slutet av huvudsetet: Om du var här och Dom andra, vilket måste dra ner galet mycket jubel.

Hur spelningarna avslutas tänker jag inte avslöja. Man ska ju aldrig berätta slutet på en bok, film eller spelning. Man jag kan säga så mycket som att de spelar 747 och Mannen med den vita hatten.

Till sist: Kent spelade Utan dina andetag under giget i Ås. Hoppas, hoppas att de kör den i Sverige också.

Japp. Lego fyller dubbel guldklocka - 50 jordsnurr. Det måste ha varit femtio händelserika år. Jag minns själv den snabba utveckling i legovärlden under mina aktiva år i branschen. "Piratlego", "rymdlego" med en monorail som körde runt i rymdstaden med hjälp av en inbyggd motor och, förstås, det svarta svärdet i "riddarlego"-världen. Det svarta svärdet slog ner som en bomb. Det var snyggt och exklusivt. Och alla snackade om det. Grejen var den att det svarta svärdet var svårt att få tag på. Det fanns inte med i särskilt många byggsatser. Det var det gråa svärdet som var standard. Nivån på denna snackis var sjukt hög. Som jag minns det snackade folk om det i flera år. Från lekis till årskurs tre. I dag kan det tyckas konstigt. Men om jag säger att nyheten nådde en höjd som bara kan jämföras med Lewinsky-skandalen så kanske ni fattar storleken.

Vad händer nu då? Hur står det till med danska Lego? Klarar de av att tävla mot PS3, Wii och dylikt? Är licensavtalet med LucasArts - Star Wars-legot - och intåget på tv-spelsmarknaden bara konstgjord andning? Frågorna är många. Thunmans TV-blogg har några förslag som kan rädda företagets framtid.

1. Så gott att må gott igen med Peter LeMarc
2. No One med Alicia Keys
3. Bara när jag blundar med Peter LeMarc
4. I mitt andra liv med Peter LeMarc
5. Colombus med Kent
6. No One's Gonna Love You med Band Of Horses
7. Over the rainbow med Glenn Miller
8. Too Free To Be Gone med Nicolai Dunger
9. Little bit med Lykke li
10. Wave Of Sorrow (Birdland) med U2

Shit man! Mycket Peter "Trollhättan" LeMarc. Att jag gillar gamla gubbar är ju tydligt. Män is tha shit! borde jag trycka på en t-tröja.

Jag håller på att skaffa nya brills. Sean John-brillorna ovan ligger bra till. Jag ser härligt nördig ut i dem, vilket är positivt, då min hjärna är fylld av massa skitonödigt vetande.

Pascal - Cadillac
Lykke Li - Dance, Dance, Dance
The Magnetic Fields - California girls
The Kinks -This time tomorrow
Nicolai Dunger - To free to be gone
Kylie Minogue - 2 Hearts (Version By Studio)
Nina Ramsby & Martin Hederos - Med ögon känsliga för grönt
Alicia Keys - No one
Calexico - Ocean of Noise (Live)

Det låter bra om Lykke li-plattan som kommer nästa vecka. Det kan bli hennes år i år. Elle i alla fall hennes vår. Jag hoppas bara att de engelska musiktidningarna slutar jämföra Lykke li med Robyn. So boring och wrong.

Yes! Nu har jag äntligen fått tag på den ryska miniserien av Mästaren och Magarita. My heart is beating av lycka och nyfikenhet. Serien visades i SVT runt 2005, om nån minns. Den var extremt långsam i sitt berättande. Innan jag kan njuta av serien måste jag fixa en sån där VHS-maskin. Är det nån som vet om det fortfarande finns sådana!? En VHS-spelare känns ju lika fresh och banbrytande som rymdpromenad.

U2:s konsertfilm i 3D går hem hos NYT-rec: "a work of art". Läs hela recen här.

Jaa, vad det svänger braa. Svenska Pascals nya album är här. Kolla in! Kolla in! Cadillac är amazing.

The Magnetic Fields
"Distortion"
Nonesuch/Warner

En påse med lösviktsgodis är den perfekta liknelsen för att beskriva The Magnetic Fields senaste släpp. Att lyssna på "Distortion" är som smälla i sig en påse av Karamellkungens toppar och floppar. Speciellt om gottigottet är mixat av någon annan än en själv, så att man inte riktigt vet vad som väntar där nere i påsen.
Det är alltså en salig blandning av konfekt som Stephin Merrit, drivkraften bakom The Magnetic Fields, plockat ihop på "Distortion". Ena stunden kommer en söt och färsk låt som skulle kunna bli en storsäljande superhit vilken minut som helst, till exempel "California girls". Andra stunden är det dags att lyssna på en seg bit som nästan känns unken, ill exempel Mr. Mistletoe.
Som albumtiteln avslöjar har instrumenten dränkts i dist. De 13 spåren blir en ordentlig dos distad indiepop, utan att för den delen balansera nära en överdos. Det är Stephin Merrit för skicklig för. Han får det konsekventa dist-konceptet att kännas precis lagom. Att The Jesus and Mary Chain har varit den stora inspirationen hörs mycket väl. "Distortion" låter faktiskt mer The Jesus and Mary Chain än vad The Jesus and Mary Chain själva gjorde, vilket varit ett mål för Stephin Merrit.
Även om flera bitar av plattan smakar surt blir det aldrig äckligt. Skivans svagare stunder fungerar mer som plattformer, där lyssnaren kan hämta andan inför superhitsen, vars tjutande gitarrer spöar vilken sötsak som helst. Gitarrerna gnisslar allra bäst i "Too drunk to dream", "Drive on, driver" och i redan nämnda "California girls".

Tack för allt Heath. Jag kommer alltid att minnas din uppriktighet i Rolling Stone-intervjun i mars 2006. Jag kommer aldrig att glömma din rollprestation i Brokeback. Och jag är övertygad om din tolkning av Jokern i kommande Batman-filmen "The Dark Knight" kommer bli ett oerhört vackert hej då.

Ha det så bra. Synd att du inte kunde stanna längre.

I'm on an island at a busy intersection
I can't go forward, I can't turn back
Can't see the future
It's getting away from me
I just watch the tail lights glowing

Det blir TV3 som kommer att visa spin-offen på Terminatorfilmerna. TV-serien The Sarah Connor Chronicles börjar gå sent i vår. 2008 ser ut att bli TV3:s år. Först West End Star, sedan Damages och nu TSCC. Koolt är ordet.

På tal om TV3 så gör deras superbästa ex-pressman - Henrik Torehammar - superbäst radio i P3:s Kvällspasset. Lyssna på Privatradio.

Drygt tre veckor kvar till premiären för Stockholms stadsteaters uppsättning av Michail Bulgakovs roman. Det är nog bäst att boka biljett snart. Jag bokade i dag, och det var svårt att hitta platser som var bra.

En favorit i repris. Och då pratar jag inte om Jules Vernes klassiker. Utan om den HBO-producerade klassikern från 1998. En minitv-serie om månkampen mellan Sovjet och USA, självklart ur en amerikansk synvinkel. Men det får gå, för det är en riktigt bra serie. Finns på dvd-box - mycket rymd för pengarna.

Nicolai Dunger släpper nytt på onsdag. Hans plattor har för vana att vara som en berg&dalbana - likaså denna gång. Det pendlar fram och tillbaka, upp och ner mellan helt otroligt vackra poplåtar och blaj-låtar som är som hämtade från en konstskola nära dig. Mycket frustrerande. Det är som att MR Dunger inte vill göra "bara en vanlig låt". Något han borde ägna sig åt. För det blir ju så vackert när han blir "normal", som i Too Free To Be Gone på nya abumet. Jag återkommer på fredag med en fullständig rec av Nicollide And The Carmic Retribution.

På onsdag kommer även The Magnetic Fields nya - Distortion. Det finns några sega bitar på plattan. Men så brukar det ju också bli när Stephin Merritt gör skiva. Det är en detalj som inte gör så mycket. De lite tristare låtarna blir som plattformar där man kan andas ut mellan mästerverken. En chans till paus som blir extra viktig på Distortion. Stephin Merritt har nämligen gjort en platta fylld av power-pop. Superhits kommer det bli av California Girls, Drive on, Driver och To drunk to dream. En fullständig rec kommer på fredag.

Det verkar som att det positiva förhandssnacket om U23D var sant. Enligt rapporter blev det stående ovationer i går, vid premiären på Sundance filmfestivalen. Hela bandet var på plats. U2.com har alla fakta.

Jag har i helgen lovat att sluta köpa musiktidningen Q. Den är så *pip* trist. Jag fattar inte varför jag alltid glömmer bort det. Eller, jo det gör jag. Så fort det stor U2 på fronten så är jag där och langar fram 60-70 spänn för något som senare visar sig vara en notis. Aahhhh! Men nu är det andra bullar som gäller - won´t get fooled again.

Nu är vi inne i semeltider. Vad många inte vet är att den bästa semlan är den där grädden och mandelmassan blandas till en ljuvlig gegga. Därefter appliceras röran i bullen, som har fått en öppning där tak och botten fortfarande sitter ihop - det påminner om en grodmun. Efter det är det bara att äta. Mums!

Blandsemla finns här:
Birgers konditori i Oxelösund och Nyköping
Janelings i Eskilstuna
På det där kondiset i postenhuset vid vasaparken i sthlm

Vet du fler ställen som erbjuder blandsemla? Tipsa!

Helgen vecka 3 får en stor tummen upp! Why? - se nedan:
1. Pressutgåvan av The Magnetic fields nya platta kom.
2. Disco-bowling with the familj.
3. Jag återförenades med min skivsamling, efter hela ett år.
4. Fight night hos K:son.
5. Dinner with the familj.

Mina nyaste skor är de bästa skor jag everever ägt. Merrel is the brand och de tillverkar verkligen performance footwear. Jag faller ner på knä i tacksamhet. Och säger som bonden Anders i Bonde söker fru 2007: Är jag nöjd? Ja, jag är nöjd.

Oh my God! En tv-klassiker är på väg hem till mig. Hela säsong ett. Nu har jag verkligen att göra efter vandringen.

Min nya intresse är att vandra. Jag fattar inte var det kommer ifrån!? Jag är ju i grunden en fucking tv-junkie. Jag tror att lösningen på mitt tidigare drogproblem kom med begreppet "skivpromenad". En helt unik idé. Man sätter på en skiva i sin musikmobil, eller mp3:a om man nu använder det fortfarande, sedan går man till dess att skivan tar slut, då sätter man på den igen och går tillbaka hem. Sjukt bra. Och fritt. Det finns bara en regel: skivan man lyssnar på måste innehålla minst 11 spår, och det får inte vara en punkplatta - eftersom punklåtar är så korta.

Bästa tv-serierna att titta på efter man varit ute i skog och berg:
Pushing Daisies
The Sarah Connor Chronicles

Just nu kan jag bara tänka på heminredning. Jag är helt hooked - can't get you out of my mind skulle man kunna sjunga. Jag vankar av och an i väntan på nya lyan. Jag vill ju inreda nu, inte om tre veckor. Jag är i alla fall supernöjd med min nya röda vinylspelare och soffbordet i valnöt. Check em out:

Vinylspelare
Soffbord


I helgen var det firmafest på mitt nya jobb. Det var fun. Jag citerar de finaste stunderna:
"Kan du inte plocka fram körven?"
"Vadå, stay-ups är ju jättefint på tjejer"
" Du är gay va?"
People blir så fina efter öl och vin. Själv hade jag fullt upp med prata om Oprah, My life on the d-list och Britney. Jag hann även presentera massa idéer för hur vi bäst driver trafik från papperstidningen till sajten. Så himla bra party-talk. Vid två-tiden var jag tvungen att ramla hem. Den där sista gin&tonicen slog hårt.

U2:s nya film i 3D får USA att häpna. Den tar genren konsertfilm till högre höjder, enligt rapporter från USA.

Tillsammans med regissören Catherine Owens har U2 producerat en konsertfilm med tekniken 3D. Filmen har kort och gott fått namnet U23D. Materialet till rockfilmen spelades in under U2:s Vertigo-turné 2005-2006. Filmteamet fanns på plats under flera av spelningarna, bland annat i Buenos Aires och Santiago. Sammanlagt filmandes sju Vertigo-konserter.
Amerikanska magasinet Variety beskriver filmen som "en konsertfilm som känns högst levande" och fortsätter: "publiken studsar runt omkring en". Tidningen The Hollywood reporter anser att U23D tar den trötta genren konsertfilm till högre höjder och tycker att ett U2 i 3D är en "fest för ögon och öron".
Det var på 1950-talet som tillverkningen av filmer i 3D började ta fart. Tekniken hade funnits tidigare, men det var först under 1950-talet som det blev lönsamt att satsa på den typen av produktion. Några av de tidigaste rullarna i genren är House of wax och It came from outer space, båda från 1953.
U23D har premiär nu i januari, på filmfestivalen Sundance i USA. Det är ännu oklart om filmen kommer till Sverige.

Kolla in 2D-trailern

Jag är tillbaka. Lexy is back from the future. Lexy är tillbaka i samtiden. Nu blir det blogging days igen. WIIIIIIII!

Jag tycker att vi börjar med några hits for the weekend:

Chris Isaak - Somebody´s crying
Rouge Wave - Chicago x 12
Band of Horses - The Funeral
Bronski Beat - Smalltown Boy
Peter Sarstedt - Where do you go to (my lovely)

Kyss!